Gruppterapi – Varför hjälper gruppterapi?

Analyser av resultat från flera olika forskningsprojekt där man jämfört resultat från individualterapi och gruppterapi, visar att terapierna har goda effekter, oavsett om man gått individuellt eller i grupp, Varför är det ändå inte så vanligt med gruppterapi? Kanske för att vi utgår ifrån att förtrolighet är säkrast i en personlig en till en relation och att vi har lättare att tänka oss att vara mer öppna och intima med en person vi kan lita på? Kanske vill vi att terapeuten i en individuell kontakt bara ägnar sig åt mig? Vi har kanske också erfarenheter av grupper som inte fungerat, på jobb och under skoltiden? Att andra kan vara dumma och elaka eller att sammanhanget gör att man inte själv kommer till sin rätt.

Viktigt i en grupp är att sammanhållning och tillit skapas. Detta sker genom att man berättar och delar med sig av sitt liv. Sammanhållningen består av intresse, tillit, stöd, omsorg, lyssnande, samarbete, öppenhet, bekräftelse och lust att föra utvecklingen framåt. 

Tillit som skapas av samarbete och öppenhet gör det möjligt att arbeta med sig själv, egna konflikter och med de spänningar som uppstår mellan deltagarna i gruppen. När alla kan vara mer eller mindre öppna med känslor och tankar, vare sig det rör stöd och omsorg eller konflikter, utvecklas ett förtroende för själva gruppen i sig.

När man avslutar sitt deltagande i en grupp upplever man sorg över att lämna ett sammanhang som varit oerhört betydelsefullt, men också lust och förväntan över att få leva på egen hand. Det är sorgligt att lämna alla man lärt känna och som man delat så mycket upplevelser med, men nu har man inte riktigt tid längre och det finns andra saker i livet som drar i en.

Dessa upplevelser hänger samman med vårt behov av att berätta saker om oss själva och vår historia. Att återfinna och även upptäcka nya aspekter av sig själv sker genom berättande och berättande förutsätter att andra lyssnar. Berättande ger kontinuitet, mening och identitet. Ingen av oss kan existera i ett tomrum utan kontakt med andra på något sätt. Oavsett vilka problem vi har och vad de kommer av, så formas våra upplevelser och beteenden i ett socialt sammanhang. Om problem vi har formas och påverkas av sociala sammanhang, så kan man alltså skapa ett socialt sammanhang, en grupp, för att ändra och utveckla nya sätt att uppleva och handskas med sitt liv.

En terapigrupp med öppenhet och tillit blir en erfarenhet som är olik allt annat i livet. Eftersom det inte finns band och ansvar mellan deltagarna i livet utanför gruppen, kan man riskera att säga saker som man kommer att tänka på, och pröva sätt att vara på som man inte gör annars. 

Detta gör man också i en individualterapi, men i gruppen finns man tillsammans med människor som delar ens förutsättningar. Gruppterapi blir på det viset mer likt det verkliga livet, samtidigt som man som grupp står helt vid sidan om livet.

Det är samtalet i sig som läker och förändrar i gruppen. Allt som underlättar att man kommunicerar öppet om sig själv leder till ökad social samvaro och delaktighet och därmed till ökad hälsa. Alla svårigheter vi kan ha, kan man förstå som svårigheter i att kommunicera. Tolerans och tålamod som finns i den terapeutiska gruppen, gör att jag kan förstå hur andra reagerar och uppfattar mig. I gruppterapi visar deltagarna hela tiden för sig själva vem man är och hur man är och man får direkt återkoppling av de övriga på sitt sätt att vara.

Utbyte av erfarenheter och åsikter innebär att man i gruppterapi lär sig om sig själv av andra genom återkoppling. Denna ska gärna vara tydlig, omedelbar, riktad, känslomässig, beröra relationen och att den inte är värderande.

I gruppen upptäcker man likheter och skillnader mellan sig och andra, och man upptäcker att man kan vara till hjälp och betyda något för en annan, altruism. Man upptäcker också att man inte är ensam i världen om sina problem, universalitet, liksom att man kan känna hopp genom att se att andra växer i gruppterapin. Växandet kommer av att gruppen är öppen, förtrolig, att man ser skillnader och likheter, att man kan hantera konflikter och att man vågar visa sig och få stöd, snarare än den ofta befarade kritiken och skamkänslorna (som man förutsatt för att slippa riskera att visa sig).

Källor

» IGA (Institut for gruppeanalyse, Köpenhamn)

» Svenska föreningen för gruppterapi

» C Sandahl: Gruppens terapeutiska potential, i ”Vad är verksamt i psykoterapi?” Philips, Holmqvist, Liber, 2008

Gruppterapi  |  Allmänt om gruppterapi  |  Hur går det till?