Hem | Mottagning | Psykoterapi | Gruppterapi | Handledning | Länkar | Kontakt

Psykoterapi

Psykoterapi innebär ett samarbete mellan två personer där den ene, utan konsekvenser, får fritt utrymme att uttrycka känslor och tankar. En process utvecklar sig där mönster av relationer och konstruktioner, strategier, visar sig. Strategier, försvar, som handlar om hur man "vet" hur saker "är". Detta gör vi alla för att bevara vår bild av oss själva och vår värld. Men denna vår vanliga stil gör också att vi inte kan utnyttja vår potential. Vi håller oro för vad vi uppfattat som farliga känslor borta från vår självbild och hur vi tror vi behöver uppfattas av andra. Vi försvarar oss mot känslor och det skapar symptom. När detta blir sett, bekräftat och nyfiket undersökt, infinner sig intresse för hur dessa mönster uppstått och bildats. Relationen med terapeuten medför att man kommer att uppleva att det är likadant igen i terapirelationen. Nu har man möjlighet att ta ställning till vem man är och hur man gör.
     Man kan säga att terapi är arbete med relationens innebörd. Ibland kan man vara mer problemfokuserad och arbeta med ett mer avgränsat område, t.ex. specifika svårigheter i vissa situationer eller till personer.
     Rör det sig om en krissituation, är det viktigt att man snabbt får behandling med krissamtal. Man behöver då gå igenom vad som inträffat, uppleva hållande och tilltro, för att få tillbaka mening och sammanhang i tillvaron.
     Jagstrukturerande psykoterapi och förhållningssätt är nödvändigt när man är mer osjälvständig och beroende av andra pga. egen stark ångest och svårigheter med utbyte med andra. Man kan förstå det som att man mer är ett objekt för andras vilja och ambitioner, utan att ha haft förutsättningar att utvecklas som ett mer självständigt subjekt. Att bygga upp en inre struktur sker då genom att i relationen få hjälp att tala om konkreta saker, scenerier och sedan om den egna livshistorien, med alla dess miljöer. En historia har en huvudperson och det är det man blir i detta arbete.